the Awesome blog

THE AWESOME MACHINE KAPITEL FYRTIOTVÅ BLACK SABBATH NR.1 del 2 För en gångs skull smaskar vi på med del två direkt efter del. Logiskt. Smart. Duktigt.  Men börjar med en trumpetstöt och en rekommendation. Gå till önskad streamingtjänst och tryck igång God damn rare Vol 2 som har digital premiär idag. Lyssna på the Awesome machine och läs om Black Sabbath. Liksom tusentals och åter tusentals band så är TAM klart färgade av Sabbath. Svart. Nästa vecka eller någon kommande kan ni läsa om GDRV2 och lyssna till Black Sabbath.  Ozzy seglade iväg och många hade nog räknat bort honom men Sharon ville annat. Hon tog honom i en rejäl armkrok och ledsagade honom genom livets labyrint. Måste vara en sjukt stark och tålmodig kvinna men hon har inte heller gått lottlös ur barnvaktandet. Många skratt, gråa hår och klirr i kistan.  Dio's smekmånad med Ritchie Blackmore var över efter flera kanonalbum med Rainbow så dom gick skilda vägar. Ronnie hade också en stark kvinna vid sin sida i s...

THE AWESOME MACHINE KAPITEL FYRTIOETT BLACK SABBATH NR.1 Uppdatering på God damn rare Vol 2 fronten (senaste releasen från the Awesome machine). Digital världspremiär nästa fredag 28/4, spara datumet vet jag. Sedan skriver jag några rader om den därefter, exakt när vet jag inte men håll tentaklerna putsade. Nu. Jag har ingen plan. Behöver nog inte det. Räcker att ämnet är Black Sabbath så kommer raderna att flyga. Har haft flera artister och band som nummer ett sedan jag växte upp men landade för länge sedan i att Sabbath är ohotade. Magnus Uggla, Sex Pistols, Motörhead och Van Halen, snudd på Slayer och alla dessa är fortfarande bäst. Ihop med andra. Bakom Sabbath. Ozzy är gud. Geezer är gud. Bill Ward är gud. Dio är gud. Ian Gillan är gud. Gillar många andra som passerat som Cozy Powell, Tony Martin, Glen Hughes, Vinny Appice, Ray Gillen, Bob Daisley och Neil Murray. MEN, Tony Iommi är GUD. Punkt och slut. Det krävdes en man med gummifingrar på grund av avkapade fingertoppar och ners...

  THE AWESOME MACHINE KAPITEL FYRTIO En låt, en skiva och ett band Tidigare har jag nämnt Motörheads Another perfect day flera gånger och utlovat ett eget kapitel. Nu är det dags. Det får dela utrymmet med lite annat men vi börjar där.  Har också utlovat en smärre bomb för the Awesome mahcine. Efter att den förra med att God damn rare Vol 2 släpptes ett halvår tidigare än väntat så briserar inte nästa fören senare än väntat så vi håller på den lite till. Undertiden avnjut gärna befintliga katalogen med bland annat färskingen GDRV2 när den väl kommer på till exempel Spotify.  Nu till väsentligheterna. Motörheads mest klassiska lineup med los tres amigos Lemmy, Philthy Animal och Fast Eddie knakade i fogarna och Eddie tyckte inte att han fick tillräckligt med cred och rum och lämnade tillslut permanent efter Iron fist-plattan. Han fick motvilligt producera Iron Fist bland annat för att Animal inte kom överens med tidigare producent och att Lemmy var i för dålig form fö...

THE AWESOME MACHINE KAPITEL TRETTIONIO Ace Frehley Snart släpps the Awesome machine's nya album God damn rare Vol II på digitala motorvägar så den kommer jag skriva om inom kort men idag ska jag skriva om en av mina livs stora kärlekar.  Född och uppvuxen i Bronx tidigt 50-tal. 1972 dök han upp i olikfärgade sneakers för audition som den siste originalmedlemmen i blivande Kiss. Jag färgade mina budget-converse-kopior i olika färger i mellanstadiet. Tvillingsjälar. Den auran Frehley hade, den karisman gjorde mig trollbunden. Gör det fortfarande trots femtioplus. Soundet han hade i fingrarna, i guran, i högtalarlådorna, hans släpiga och avslappnade sångstil och röst med nonchalant New York  dialekt stämde så väl ihop med hans rymdpersona. På första skivan bidrog han som låtskrivare med Cold gin. Han vågade inte ta leadsången ännu men låten är fantastisk. Man hör att han skulle kunna sjunga den och det har han sedan gjort många gånger senare. Den är så härligt släpig i lir och så...