Kapitel fyrtioett

THE AWESOME MACHINE

KAPITEL FYRTIOETT

Parallella världar, gott och ont, yin och yang och annat viktigt i ett nonsensperspektiv 

Jag är givetvis inte ensam i detta men underhåller mig själv med att bejaka livets jakt på verklighetsflykt och romantiserande av det hårda, mörka och ibland även mot allt vett, uppfostran och logik tjusningen i det mörka och eller outlaw miljöer. Varför? För att normalt och lagom ofta blir beige och tråkigt. 

Motsägelser. Jag älskar rutiner, soffa, tv och har alltid gjort det men inte riktigt omfamnat det fören i brådmogen ålder. Att göra ingenting är en av mina favoritsysselsättningar. Får man för mycket av det vilket sällan sker så blir man ändå rastlös. Det är alltid grönare tydligen. Hulken är grönare än Bruce Banner, Kermit än Miss Piggy och så vidare. Men, samtidigt så tyckte jag att min uppväxt med två ordentliga föräldrar i ett lugnt radhusområde med låg brottslighet, normalhög moral var urbota tråkigt. Man sökte något farligare och tyckte att det lite mera oskyddade var betydligt mera lockande.

Människan är ett underligt djur. Vi vill må bra men utsätter oss hela tiden för faror. Bungy jump känns inte helt nödvändigt. Hoppa fallskärm utan att planet störtar, djuphavsdyka, gå på glödande kol, se på skräckfilm. Varför? I min barndom var jag sjuk djurvän, jag älskade Bamse och det han stod för med sin snällhet och ju mer stark man är desto snällare är man tvungen att vara. Klokt. Hatade mobbare. Allt det stod jag för in i hjärtat och gör fortfarande. Ändå så gick jag tvärigång på Ugglas Jag skiter sex sju år gammal. John Travoltas hårda gäng i Grease. Kiss mystiska figurer ihop med hård musik. Vi gick till Kungsmässans parkering och tittade på Helldrivers Show där dom körde bilar på två hjul. Hoppade med olika fordon genom eld och över andra fordon. Släppte en bil med en förare i från en kran. ASCOOLT. 

Det var tidingen Bromm med mc åkare och annat motorburet patrask som levde i lagens utkanter (eller kanske löste brott, same, same?) i serietidningsvärlden och det självklara med Spindelmannnen och Dr Doom, Läderlappen i Gotham city. Ju ondare skurkar och mörka miljöer desto bättre eller att till och med när hjälten balanserade på gränsen till mörkerlandet. Hondagänget i Bonniers ungdomsböcker som körde trimmat. 

Några år senare var det the Warriors med den psykomystiska musiken, Baseball-gänget, the Orphans och givetvis speedpsykot som hade tre flaskor på fingrarna och klirrade med samtidigt som han isande mässade "The Warriors, come out and play". Det var hårda killar med bistra miner.

Sex Pistols med sina trasiga kläder, Sid Vicious med ett hakkors som man hatade men ändå älskade att de gav ett långfinger till allt (man var chockat imponerad mot sin vilja). Ingen av dom var nazister utan det var en ren provokation som funkade utmärkt. Steve Jones med sin t-shirt med två cowboys som står näsa mot näsa i Kalle Anka klädsel. Johnny Rotten med sitt galna orange hår, rektangulära oktagon-glajjor och säkerhetsnålar.

Underårig på bio med brorsan och hans kompis och Road Warrior eller Mad Max 2. Ettan hade varit för våldsam och totalförbjuds i Sverige men det gick lysande att hoppa rätt in i den hårda, sandiga världen i jakt på bensin. Gott. Så fruktansvärt hårt. Bilarna, motorcyklarna, frisyrerna, truckarna, kläderna, vapnen. Annat än Wapnö mellanmjölk. Kolsyrad mjölk med hög fetthalt. För män. Mjukglass för dom hårda. Vill samtidigt slå ett slag för mera nutida Mad Max Fury Road. För "klonerna/kanonmaten/blood bags" som skriker MEDIOCRE om allt och bara vill offra sig och komma till Valhalla. The Doof warrior. En blind gitarrist som åker omkring och lirar metal från ett ökenfordon med en eldsprutande gitarr. HOW COOL IS THAT? Spelar ingen roll att jag är mer en vuxen, jag gillar ändå Bamses snällhet och brinnande gitarrer samtidigt. Oh ja!

Det finns så mycket mer såklart. Robin Hood, kriminell men godhjärtad. Vargen i Bamse, snäll men hamnat snett. Tom Jordache i De fattiga och de rika. Spelades av en ung Nick Nolte. Hård som sten och boxare men inte så verbal, lätt att det går åt helvete då. Klart man gillade honom mer än politikersnyggsliskige brorsan Rudy (även fast han också var god). Förbannat bra serie som håller än idag. Billy the kid och andra älskvärda westernbanditer. 

Easy Rider. Kompisarna Billy och Captain America åker hoj genom landet. Dom har inga hederliga eller heliga uppdrag utan det är i mammons tjänst och försäljning av förbjudna substanser men visst ser det fantastiskt ut där dom glider genom USA ackompanjerade av fantastisk musik och miljöer. Freedom. Flera MC-filmer där hjältarna är samhälleliga skuggfigurer. Har själv inte kört mc men hade det som en dröm när jag var mindre och yngre. Nu lockar det inte lika mycket och står väldigt långt ner på prioriteringslistan men det kanske gjorde att man tyckte att det var kul och tilltalande att spela med band på MC-hak. En frihetskänsla och att man rörde sig på mark där egna lagar gällde. Moderna pirater. Gung ho!

Det om det.

"Du är en fröjd att se för folk utan ögon, Du är en fröjd att höra för folk utan öron"

            -Lok

#theawesomemachine #theawesomemachineband #TAM #rnr #rocknroll #hardrock #metal #stoner #doom #stonerrock #fuzz #thewarriors #helldrivers #bromm #hondagänget #bamse #fuzzrock #oziumrecords  #centurymedia  #daredevilrecords #ellingtonrecords #easyrider #peoplelikeyou #robertolaghi #oralmajority #andylarocque #warner #madmax #roadwarriors

#vinyl #blacksabbath #kyuss #evil #ddrop  #goddamnevil #mothermisery #finalbenson #kiss #dootwarrior # #uglyornothing #undertheinfluence #soulofathousandyears #tomjordache #swedenrockmagazine #rollingstonemagazine #rocknrollmagazine #rockbladet #rocknytt #loudwire #goddamnrare #gais #ripplemusic #christian&the2120s #ASK #ofeliaproduction #bohussound #heavyunderground #evocation #nicknolte #uggla #defattigaochderika #billythekid #captainamerica #hulken #brucebanner #spindelmannen #drdoom #johntravolta #grease #sexpistols #johnnyrotten #sidvicious #stevejones #robinhood #lok #mediocre