Kapitel trettiotvå

THE AWESOME MACHINE

KAPITEL TRETTIOTVÅ

God Damn Rare Vol 2 Del ett, Vinylen flyger

A1    Hunt you down (Demo), Engineer: Christer Pedersen

A2    Stand out, beat it up, E: Tobbe Bövik (Vocal E: John Hermansen)

A3    Holy moment, E and procucer: Roberto Laghi (with TAM)

A4    Paean of Ted/Gods broken stone, E: Tobbe (VE: John)

A5    Evil empire, E: Christer

B1    Burden fall, E&P: Robban (with TAM)

B2    Make me crawl, E: Tobbe (VE John)

B3    Life in hypercolor, E: Christer

written by Joacim Olsson (Rickshaw)

B4    My way, E: Tobbe (VE John)

B5    Nail inside your head, E; Tobbe (VE John)

B6    House on haunted hill, E: Björn Hedén (now Elliot Berlin)

written by TAM and Björn Hedén

Includes outtakes, rare tracks, demos, and pre production tracks. Recorded between 2002-2004.

Produced & mastered by Tobbe at Ofelia Productions

the Awesome machine were:

Christian Smedström: Guitar and backing vocals

Tobbe Bövik: Drums and percussion

Anders Wenander: Bass and backing vocals

Lasse Olausson: Vocals (track A1, A3, A5, B1, B3)

John Hermansen: Vocals (track A2, A4, B2, B4, B5)

All tracks written by TAM exept where indicated.  

De flesta saker brukar bli försenade men den här vinylen landade mycket tidigare än väntat. Hur kul som helst. Ozium Records levererar. Grundtanken var att den skulle finnas tillgänglig för en festival i sommar men den släpps alltså redan idag. Den har sålt riktigt bra på förköp och det är jävligt trevligt. Bör alltså skickas per omgående om man beställer den från och med idag. Finns att hitta på Ozium Records bandcamp sida. 

Jag skulle våga säga att Vol. 2 är lika bra och intressant som ettan men kanske lite svårare. Eller. Nja, nje. Kanske lite. Musik är upplevt olika av olika människor. Här finns några spår som är progressivare än vi brukade (eller nje, eller kanske, ursäkta). Några som är hårdare än vi brukade vara samtidigt så finns det några raka rockers, några doomare och även en av våra låtar med högst hitpotential enligt vad vi tror. Tyvärr spelades den aldrig in i någon proffsversion och är den som har mest primitivt ljud på skivan. Synd men samtidigt coolt. Min vana trogen ska jag ägna två olika kapitel om denna releasen. I detta blir det lite flummeri runt omkring och sedan när den släpps digitalt så kommer jag att gå igenom låtarna mera ingående. Inget datum satt på det ännu så vi får se när det blir.

Fem låtar med Lasse på sång och en instrumental från den eran, fem med John som sångare.

Här finns ett gott samvete och ett uns av ånger. Här finns en cover vilket var ovanligt för the Awesome machine. Här finns en låt med en utomstående medkompositör vilket också är den enda för TAM. Alla gästmusiker som bidragit genom åren har mestadels skrivit sina egna pålägg som är värda supermycket och färgar slutresultaten men samtidigt så har det inte påverkat låtarnas struktur. På House on haunted hill är däremot Björn Hedén som numera går under namnet Elliot Berlin både medkompositör och gästgitarrist. Denna utvecklades till det som blev låten the Soul of a thousand years (ursprungligen utan titel) från skivan med samma namn. 

Ångern är inte så farlig men det gäller låten Holy moment. Lasse var som sagt redan på väg ut ur bilden och trots att han gjorde många av sina bästa prestationer så var det emellanåt svårt för honom att hitta inspiration till nya låtar. Holy moment var en av dom. Han kämpade och testade grejer med ratade dom gång efter gång. Ett tag var det helt stiltje till den graden att vi höll på att skita i låten som man gör ibland när man kör fast. Tobbe som gillade det vi gjorde med Final Benson bad mig att lägga sång på den. Tråkigt nog kände jag inte att jag heller hittade någon inspiration till något tillräckligt bra. Hade vart kul att lagt lead-sång på en TAM låt men tillslut samlade Lasse sig och kom fram med denna texten och melodin. Aningen märklig låt och helt rätt att lämna den utanför TSOATY (inspelad i samma session i Oral Majority med Robban) men ändå bra och kul på en sådan här samling.

Det goda samvetet gäller att jag skrev en låt som fick titeln Tom's serenade till the Soul of a thousand years och jag hade för avsikt att göra något liknande för Ted när han föddes. Vi jobbade på ett nytt skivkontrakt ihop med Bohus Sound och spelade in nytt material med Robban. Strukturen på samarbetet ändrades när en tänkt säljare lämnade skutan. Allt jobb att sälja in oss till jättarna landade på oss själva. Vi hade inte rätt kanaler, tid eller ork och bandet rann ut i sanden. Christian och Tobbe hade sidoprojektet On Parole igång och John hade sitt Mother Misery uppe i Enköping. Jag hade småbarn hemma så livet skiftade fokus. Sedan dess har jag inte varit särskilt aktiv inom musicerandet och var ganska förlikad med att det inte skulle bli någon låt till Ted. Nu fick jag chansen att rätta till det genom att döpa introplocket på gitarr till Paean of Ted som föregår låten Gods broken stone. Glädjande för mig.

I absoluta slutet av TAM så lämnade faktiskt Christian bandet. Jag, Tobbe och John hade för avsikt att fortsätta men det ebbade ut. Har för mig att vi hade JJ Scat på tal men att han inte var på någon bra plats i livet just då. Vi höll aldrig någon audition för någon alls så det var ett relativt snabbt beslut att pausa/avsluta TAM. Antar att vi hade George i tankarna men han slutade i Final Benson för att spela singer songwriter prylar men samtidigt så hade han gått med i stonerbandet Generous Maria. Jag minns inte riktigt. Har också för mig att Earth Messiah (med Tjompe på bas och Twisted Christer som trummis då) gitarristen Mattias Helgesson som vi delade replokal med anmälde sitt intresse.

Covern är Life in hypercolor av Göteborgsbandet Richshaw som jag tror har upphört att existera men på något sätt lever vidare i Chuck Norris Experiment. Låten är tidigare utgiven som en vinylbildsingelsplitt med just Rickshaw. Tycker att vår version svänger på rejält. Tobbe driver låten med trummorna. Rickshaw gjorde en bra version av TAM's Fortune teller som ni kan hitta på till exempel Spotify. Denna var utgiven av tyska Daredevil Records, ännu en grym label. Life in hypercolor och Elvis Burning Love är dom två enda utgivna coverlåtarna TAM gav ut.

Här sätter vi punkt för del ett och bjuder in Christian som gästtalare om the London och en eventuell Jack the Ripper:

"Nästa turnévända skulle bli lite större med Mushroom River Band, Pawnshop och Hoek för en månad drygt.

Första giget var dock lite avigt placerat, i London av alla städer. Det är ju lite trixigare att ta sig dit på ett enkelt sätt. 

Men vi löste det med att åka fraktbåt från Göteborg till Immingham som ligger ett par timmar ovanför London. Vi packade Ankans bil knökfull med backline och merch och drog på tur.
Vi körde till London och parkerade utanför klubben vi skulle spela på dagen efter. Vi kom väl fram vid midnatt eller senare.

Vi satt där och försökte sova men det gick sådär och om det är Ankan eller Lasse som kläcker iden om att vi borde kolla om puben mitt emot bilen är öppen, ingen är egentligen sugen på det så till slut däckar vi allihopa i bilen. 

Vi väcks av en polis som knackar på biltaket, vi vevar ner rutan och får visa våra pass.

Det är då vi ser att utanför puben vi funderade på att gå in på hänger det avspärrningsband från polisen. Får då reda på att det skett ett mord därinne och vi måste flytta vår bil asap. Spännande start på turnén eller hur?

Men, vilken jäkla barndoms dröm, att få spela i London, jag tänker på alla band som jag älskar och alla skivor som har spelats in där. Instant inspiration som jag brukar säga!

Vi blir utlotsade av polisen där vid puben och fick lastat av alla våra grejer. Gitarrer, basar, trummor, cymbaler och merch över hela trottoaren utanför klubben Monarch som vi skulle spela på. Vårt hem för den närmsta månaden hade också kommit under natten, en grå stor jäkla nightliner.

Och gubbarna i The Mushroom River Band och våra norska vänner i Pawnshop började sladda in.

Efter soundcheck var det intervjuer med bland annat Totalrockradio och Metal Hammer.

En liten promenad runt i Camden innan vi drog tillbaks till klubben för att ladda för gig. 

Spelordningen för kvällen var att Pawnshop öppnade, vi i mitten och Mushroom avslutade.

Vi var ganska så taggade på att lira, vi har alltid gillat att slå i underläge. Vårt mål var alltid att vara så grymma att bandet efter alltid ska känna ”fuck, det där blir svårt att toppa”.

Det var liksom vårt mantra under alla år som aktiva. Som hårdrocks bibeln KERRANG skrev i recensionen efter gigget ”TAM meanwhile do excactly what you’d expect from a band with such a name: balls-out, greased-up dirty stoner rock to the max. They possesses a fuzzed-up guitar sound that threatens to shake the very foundations of the venue, and a powerhouse drummer who beefs up the band’s already monstrous sound to gargantuan propotions”.
Vi kan väl säga mission accomplished!

Det kanske inte riktigt var lika glada miner i Mushroom campet i och med att dom hade Spice på sång. Han var ju lite av hårdrock celebritet [tidigare i Spiritual Beggers] och det var han som var stjärnan i sällskapet. Dom trodde att dom skulle få allt ljus på sig. Vid ankomst i Köln (samma ställe som vi hade spelat på tillsammans med Dozer) på vår första touchdown på den europeiska kontinenten hade vi samma spelordning i London, bara att våra tyska vänner Hoek anslutit sig som opener till turnépaketet.

I och med att vi hade spelat där innan så visste vi att vi skulle ha en grym uppslutning och så blev det. Såpass bra att vi fick spela extranummer både ett och två. Det föll inte så god jord i Mushroom lägret för dom hade fått för sig att dom var headline, men vår turnéledare Klaus fick steppa upp och förklara att det var en CO/headline, deras namn var störst på postern men vi och dom skulle egentligen spela varannan kväll som headline. Men vi kom så småningom överens om att Mushroom alltid skulle avlsluta, men hur vi gjorde det kommer jag inte ihåg [tror helt enkelt att vi som Christian tidigare skrev gillade att vara lite underdogs].

Minns bara att vi la våra verkliga kioskvältare i slutet istället och dom fick börja i uppförsbacke om man säger så. Även om dom var ett väldigt bra band! [Vi kom väldigt bra överens med dom med tiden också och deras/våran ljudtekniker Mattias och även merchsnubben Johann, en synnerligen flummig herre]."

Tack för den turen på fel sida vägen i London för att sedan växla fil i Tyskland. Nu drar vi ner rullgardinen för denna gången. 

"You´re in for suprise, you're in for a shock, In London town streets when there´s darkness and fog, When you least expect me, and you turn your back, I'll attack!"

                        -Judas Priest

#theawesomemachine #theawesomemachineband #TAM #rnr #rocknroll #hardrock #metal #stoner #doom #stonerrock #fuzz #goddamnrarevo2 #richshaw #elliotberlin #onparole #fuzzrock #oziumrecords  #centurymedia  #daredevilrecords #ellingtonrecords #earthmessiah #generousmaria #peoplelikeyou #robertolaghi #oralmajority #andylarocque #warner

#vinyl #blacksabbath #kyuss #evil #ddrop  #goddamnevil #mothermisery #finalbenson  #uglyornothing #undertheinfluence #soulofathousandyears  #swedenrockmagazine #rollingstonemagazine #rocknrollmagazine #rockbladet #rocknytt #loudwire #goddamnrare #gais #ripplemusic #christian&the2120s #ASK #ofeliaproduction #elvispresley #burninglove #bohussound #heavyunderground #evocation #chucknorrisexperiment #mushroomriverband #pawnshop #hoek #kerrang #spiritualbeggers #dozer #jacktheripper #theripper #judaspriest