Kapitel trettioett

THE AWESOME MACHINE

KAPITEL TRETTIOETT

Final Benson del ett (vägen till denna ångvältstrio)

Redan idag kan ni avnjuta musiken på till exempel Spotify. Vi spelade in tio låtar i Gain Studio nittiosju med Dick Börtner (från bland annat the Ungrateful) bakom reglarna. Vi gav ut sju av dom som ett minialbum när det begav sig men har nu mastrat om (med hjälp av the Awesome machine Tobbe) alla tio och gjort dom tillgängliga för streaming. Bättre sent än aldrig och bättre streaming än ingenting även om man någonstans i ryggmärgen föredrar fysiska alternativ. Allra helst vinyl.

Tycker synd om generationerna som inte får uppleva sättet man avnjöt musik på förr. Man fick anstränga sig. Spara pengar, åka till skivaffären. Provlyssna över disk. Köpa, åka hem, lägga på vinylen och sätta sig tillrätta med omslag och fokus. Sedan lyssnade man från spår ett till slut för man kunde inte skippa. Man läste, tittade på konvolutet, njöt.

I detta kapitlet skriver jag inte om musiken utan om vägen till och från Final Benson. Sedan dyker vi ner i rårockträsket igen om några kapitel och dissekerar musiken. 

Efter att i de första banden mest spelat bas, skrivit mina basgångar och varit med och arrangerat låtar så vågade jag börja visa upp lite idéer framåt slutet av Shannons Dream men framförallt i nästa band där vi spelade eget material, Near Death Experience. Gemensamma faktorerna i dessa två band var jag, George och Snake. Däremellan så körde vi några coverband med Mattan på sång i två, först med Tobbe på trummor och sedan Christer. Ett med Andy Pierce (från Nasty Idols) på sång. Testade Per från Kingston (numera producent på Kungsbacka Teater) och en irländsk trubadur med hajtänder som sångare.

När vi hade en demo-lyssnar sittning i mellandagarna jag, George och Tobbe så kom vi fram till att första bandet Calibur mestadels kanske inte var superkul men väldigt bra för att vara gjort av 14-15 åringar. Att det var jäkligt förvånansvärt tight spelat. Att George redan där visade gitarrhjältefasoner och att man hörde Van Halen inspirerade licks från en kille som mer eller mindre precis börjat spela gitarr. Bow! Vi lyssnade på ett livetrumsolo från Tobbe på Pearl Roto Toms som var bättre och mera underhållande än de flesta megatrummisars. Bow! 

Utvecklingen gick rasande fort genom Calibur (från första till sista demo) och sedan Crunch där vi spelade in en demo med Stones Brown Sugar, In the midnight hour av Wilson Pickett och ZZ tops Gimme all your lovin där vi spelade som veteranrockers trots vår ringa ålder. Riktigt tight, rockigt och svettigt. Stolt. Jag. Vi. Med all rätta. Fan, det är inte lätt att bränna av Brown sugar, Midnigth hour eller en rockig version av ZZ top anno Eliminator, det kunde fan inte ens ZZ top själva. Eller jo, det kunde dom. Men vi med. Huh! Superlätt att göra en hyfsad cover men inte lätt att göra bra versioner som inte får en att gäspa i jämförelse med originalen. 

Därefter gick vi skilda vägar med Christer Cunjat som spelade ena gitarren i Crunch och då ville inte Lillemats (sångaren) fortsätta med oss så efter lite letande hittade vi Snake och ersatte Cunjat med vännen Lennart som spelat gitarr med Calibur-sångaren Erik i Maximal i Länsmansgården. Rörigt. Javisst, är inte livet det? Lennart var en humörsgitarrist som ena dagen kunde bränna av Angus bättre än Angus och andra dagar lite stökigare. Men han tillförde en förvirrad men positiv energi. Vi andra var 100% rockstjärneämnen som bara levde för musiken. Lenny kom i mysbyxor och visste inte om det var måndag eller fredag. Glömde sin farsas röda 50-tals Stratta på trottoaren vid Tingbergskiosken när vi skulle åka och gigga på Gamlestans MC. Som tur var stod den kvar när vi åkte tillbaka. God damn. Värd mycket pengar då och ännu mera nu. Vi skulle göra en plåtning till en tidning och Lennart glömde av och kom i mysbyxor, vita tubsockar och loafers. Ganska kul.

På demo-sittningen så stannade vi upp vid Shannons Dream. Holy moly! Det är lätt att vara självgod, speciellt om man inte kan bli motbevisad. Men MAN, vad bra vi var! Här snackar vi svett, svett svett, rocknroll, bonde söker inte fru. Tight as fuck! Vi gjorde en analys. Tyvärr faller den oss inte i smaken men såhär var det. Snake blev sångare med oss (han ljög om sin ålder, ganska kul och det funkade). Tidigare hade George gjort all musik i Calibur och Eriks mormor skrivit texterna. Nu kom en ny katt till stan. Katten var en orm. Snake presenterade låtar på gitarr och han kunde knapphändigt visa ackordstrukturen men gosse vilka bra grunder han hade. Vi snyggande till, smutsade till på ett bra sätt. Satte engergizer upphöjt till tio på skeletten. Resultaten blev pure magic. Låtar som Jukebox Junkie, We're dead, Rock'n'roll president, Lazy, Hells Angel, Mustasch ride, Bullshit, Temporary Insanity, Not yet begun to fight. Dessa fick oss att fundera på om det inte hade vart värt att gör en hjärtstart på skiten och spela in dom igen. Ja, vem vet. Herregud. Smutsig rock'n'roll är det bästa jag vet. Men då måste det vara riktigt smutsigt. Inte halvsmutisgt. 

Vi lyssnade på demos, skivinspelning, liveinspelningar från gig och liveinspelningar från replokalen och det var tight tight tight och rock and roll så det skvätte men tyvärr fanns det mer att önska av ljudet. Hur som helst så åkte Snake hem till Amerika och vi åkte över en kort sväng med Shannons och gjorde några gigg men då var redan bandet över.

Covergängen kom och gick, vi testade några sångare utan att det fäste. Jag och George (ihop med Twisted Christer) fick en vision om making Hammond great again. Vi ville ersätta en andragitarr med en VRÅL-distad Hammondorgel. Vår tanke var den råaste orgeln sedan Jon Lord och hårdare ändå. Vi tog med Anders Timmerås som varit med i Calibur. Han gjorde det kanonbra men nappade aldrig riktigt på vår grundvision med VÅRLDIST utan höll sig inom normalspannet och det blev coolt det med.

Snart uppfångas analysens kärna, ha lite tålamod. I Shannons hade vi funnit oss i att Snake skrev mycket för det lät bra. Det han inte skrev låg ändå i hans görbarhetsvärld, smutsig rock alá Doors, Motörhead, Nirvana, Neil Young och liknande. När vi spelade in två låtar till Rockslaget skivan (för dom som gick till final 93) så blev vi smått bittra och ovänner över låtskrivarrättigheter och ekonomi. Efter det började vi tänka mer på vem som gjorde vad. 

När Shannons gått i graven och nya bandet som blev Near Death Experience med mig, George, Christer och Timmerås hade tänkt fram en tydlig vision så var det med siktet inställt på hårdare musik än Shannons. Mera metal och hårdrock. När Snake frågade om vi ville komma över till New Jersey och bilda band var vi inte intresserade av att vara hans kompband utan var tydliga med att vi kommer över och kör på det materialet vi börjat jobba med och plocka det hårdaste från Shannons. Vi var helt öppna för att Snake också skulle bidra men det skulle bli mera med text och melodi. Ville han komma med musik fick det passa in i vår nya mall. Musiken vi skrev var jävligt cool med vibbar från Rage Against Machine, Soundgarden, traditionell metal och även lite LA-krydda. 

Problemet var att Snake inte var hemma i den miljön. Ingen comfort zone. Live blev det bra av ren energi men på tape så hörde man att han fick kämpa. Det var utanför boxen och matchade inte alls som Shannons gjort. Vi insåg det inte då. Ville så gärna att det skulle vara så bra som visionen vi hade. Det var bra. Det var bara inte top notch och i jämförelse med SD så var det inte lika klockrent. SD var en enhet. NDE var musiken för sig, sången för sig.

Vi hade en fantastiskt rolig tid som skapade minnen som en del inte får uppleva på ett helt liv men samtidigt skavde det på flera sätt med tiden. Som livet. Snake hade inte uthålligheten och tröttnade lagom tills det började släppa och det var han som var sugar daddy för bandet. Det stack i ögonen att han behövde åka och snickra medans vi hade sovmorgon, spelade rocknroll, skrev musik, sålde in bandet högt och lågt. Det var enligt överenskommelse men i praktiken trodde han nog inte att vi drog vårt strå till stacken vilket vi gjorde. 

Han älskade nog inte vår musik högst och vi var inte helt nöjda med sånginsatserna. George fick feedback från en A&R (Artist and repertoire) på ett skivbolag att de ville ha bandet men med en annan sångare. George var nykär och nygift med plastbarn. Vi gick varandra lite på nerverna när vi umgicks tjugofyra-sju. Vissa hade hemlängtan. Timmerås hade en civil karriär (liksom Lennart hade haft i SD) som gjorde att vi inte kände samma input som från oss andra. Kort sagt livet gick vidare även fast vi hade kul för stunden. 

Ken (Snake) drog pluggen och vi orkade inte kämpa emot. Alla ville nog inte ens. Har för mig att jag och Christer kunde tänka oss medans George tröttnat och körde familjeliv och Timmerås tänkte nog att det inte var värt att börja om från nytt, jag minns inte.

Vi åkte hem men Snake och George blev kvar även om de gick skilda vägar. Här minns jag inte exakt hur saker förflöt men jag och Christer ville fortsätta men göra det nerskalat till ett minimum. Tänkte sjunga själva och nöja oss med en gitarr. Färre personer, färre konflikter, färre åsikter. Georges äktenskap gick åt pipsvängen (även om skilsmässan dröjde många år) så han åkte hem till Sverige och hakade på moderskeppet. 

Vi pratade energitrios. Motörhead, ZZ top, Van Halen (-sångare). Energi. Basic. Rocknroll. Vi snackade delat ledarskap. Kiss, Beatles. Musiken skulle stå sig lika väl live som på skiva. Inte så mycket extra pålägg i studion utan som tidiga Van Halen. Rakt, svettigt, rockigt men hårt som fan. Det tycker jag att vi lyckades med. Det är hårt som sten men mera rocknroll än metal. Lite konstigt med tanke på att vi ville gå från rock and roll i Shannons till metal i NDE men en av förklaringarna var att vi inte var några monstersångare så skulle vi spela och sjunga samtidigt fick vi hålla musiken aningen mera basic vilket blev ett genidrag. 

Att jag nämner dessa tre och inte tillexempel Black Sabbath eller tusen andra (-sångare) är för att det i mina öron låter som en udda och kanonbra mix av dessa tre ovan. Smutsen, öset, punkigheten, rock and rollen, rakheten och energin från Motörhead. Svänget, bluesrocknrollen och energin från ZZ top, finess, glädje och energi från Van Halen. Sedan suddar du ut allt det och lyssnar med öppna öron. För du hittar inte några VH solon, några La Grange eller Ace of spades pastisch riff men den gemensamma faktorn är ENERGI. Inte så mycket flummigt 70-tal, progressiv hårdrock eller källardoom som jag också älskar och spelat i andra band.

Namnet FINAL BENSON kom från en karaktär i en Charles Bukowski bok och det var George som föreslog det. Minns inte om det fanns andra förslag men jag var alltid förtjust i namnet New Death Experience så kan kastat in det både som ett bra namn men även en vinkning till Near Death Experience (vilket också var ett grymt bandnamn).

Omslaget till mini-CD'n var en tavla av Georges vän Sinziana Ravini som nuförtiden är mest känd som konst och litteraturkritiker. Då hade vi ingen särskild tanke med det men nu associerar jag till Slayers Reign in blood och Van Halens Fair warning. Färger, figurer, mörker. 

Det blir sällan som jag tänkt och ofta får jag mer att skriva än jag trodde. Tänkte inhyst utfasningen av Final Benson här också men det är långt nog som det är. Får se om jag får med det ihop med kapitlet om musiken eller om det rent av blir ett tredje kapitel i ämnet. Spänningen är olidlig inom mig.

Nästa fredag släpps officiellt vinylen av the Awesome machines God Damn Rare Vol. 2 av Ozium Records. Beställ den om ni är sugna!

"Lots of rock and roll (the only cure for my soul)"

                -Final Benson 

#theawesomemachine #theawesomemachineband #TAM #rnr #rocknroll #hardrock #metal #stoner #doom #stonerrock #fuzz #shannonsdream #neardeathexperience #nastyidols #fuzzrock #oziumrecords  #centurymedia  #daredevilrecords #ellingtonrecords #calibur #peoplelikeyou #robertolaghi #oralmajority #andylarocque #warner #shannonsdream

#vinyl #blacksabbath #kyuss #evil #ddrop  #goddamnevil #mothermisery #finalbenson  #uglyornothing #undertheinfluence #soulofathousandyears  #swedenrockmagazine #rollingstonemagazine #rocknrollmagazine #rockbladet #rocknytt #loudwire #goddamnrare #gais #ripplemusic #christian&the2120s #ASK #ofeliaproduction #goddamnrarevol2 #bohussound #heavyunderground #evocation #neardeathexperience #hammond #gain #dickbörtner #theungrateful #andypierce #vanhalen #thedoors #motörhead #nirvana #neilyoung #rockslaget #rageagainstthemachine #soundgarden #sinzianaravini #larock #kiss #beatles #slayer #reigninblood #fairwarning #aceofspades