Kapitel sjugosju
THE AWESOME MACHINE
KAPITEL TJUGOSJU
Jag vågar sticka ut hakan och säga att TAM var mera företagsamma och out of the box tänkande än snittbanden. Sedan kan vi också erkänna att vi låg lite efter till exempel KISS marknadsföringsmaskin. Vi sålde inga kylskåp eller matlådor tyvärr. Däremot hittade vi T-shirts i en stor kedjas sortiment med vårt namn och logga (utan att vi blivit tillfrågade eller fått några pengar för det, kanske var det those damn ruskis). Det var loggan intill här som vi hittade på JC eller HM eller liknande, kommer inte ihåg vilket.
Flyers delades ut högt och lågt i och med releasepartyt för Brottar EP'n. Ni får tänka på att det var en annan tid innan smartphones och sociala medier. Ett betydligt segare internet med uppringda modem och annat som känns helt främmande och stenålder nu. En manager (PJ) som fixade att bandet satt i entrén på en välbesökt Göteborgs-gala sjösatt av en av dom största gratistidningarna för tiden. Nöjesguiden kan det varit och alla "som var något" var där och fick en demo och en flyer. Alla visste att det fanns ett band som hette the Awesome machine och när första giggen bokades ringlade köerna trots att det inte fanns något album ute. Coolt.
Sedan hoppar vi fram till sista av tre ordinarie LP's the Soul of a thousand years. Jag körde lastbil och hade för tillfället en truck med oanvända reklamramar på sidorna så sagt och gjort så fick vi People Like You att pynta två stora reklamskyltar som vi smäckte upp på lastbilen som trafikerade vägarna mellan Göteborg och Kalmar från väst till öst och Malmö till norska gränsen i syd/nord. Tog många år innan jag såg att någon annan artist gjorde sådan reklam. Oerhört fräscht.
Har tidigare nämnt att vi upptäckte att jänkarna även började göra god öl och låg i framkant vad det gäller mikrobryggerier när vi var i New Jersey en vända med Shannons Dream i mitten av nittiotalet. Både jag, Tobbe och George blev golvade av Samuel Adams Boston Lager dit vi också åkte på bryggerivisning med Johnny O. Den smakade som ingen annan lager vi tidigare testat. Mycket fylligare och rundare smak med massor av kropp. Även mera djup i färgen. Orange-gul istället för traditionellt pissegul. I Sverige fanns den inte men började så småningom dyka upp i beställningssortimentet hos Systembolaget. Jag kollade upp vilka som var Svenska importörerna och kontaktade dem. Boom shakalack och sedan var vi sponsrade. Det var lite strul och inga galna dealar men i ärlighetens namn var vi glada att vi fick god öl och uppmärksamhet i både tidningar och radio på grund av att vi hade deras logga på skivor och tishor! Idag är dom så stora så det känns som att receptet blivit urvattnat. Tacka oss.
Övriga sponsorer som jag kommer ihåg var Eagle Guitars som Christian fixade och var med och designade någon modell. Helt okej och kul men får nog säga att många av hans andra guror var att föredra. Även jag åkte med på ett bananskal och fick en bas att testa som jag inte alls var bekväm med. Det blev istället någon turnécase och lite lulllull för min del. Eagle var en del av musikkedjan JAM och dom skulle bland annat slå sig in på Göteborgsmarkanden och då passade the Awesome machine bra. Vet inte om legenden "Gitarr-Jörgen" var inblandad på något sätt. Han kanske blir ett eget kapitel den filuren. Eller inte, det är han inte värd. Ville ha royaltys för vår musik för att han kanaliserade sitt låtskrivande via Christian. När jag sa:
En annan sponsor som Christian också fixade åt oss båda var Skull Strings vilka specialiserade sig på tjockare strängar lämpade för tung och nedstämd musik, ofta metal i Tony Iommis fotspår. Tony som stämde ner sin gitarr för att göra det lite snällare mot hans kapade fingertoppar och oavsiktligt skapade soundet som vi fortfarande avgudar.
Vi lärde känna lite roliga dalmasar och dalkullor så det var en rolig kväll, som avslutades med att alla i sällskapet hör jazztrummor från toaletten när efterfesten börjar plana ut. Nu var det bara en toalett stol som stod rann, resten för ni lista ut själva…
Samma år så fick vi äran att vara headline på STONED FROM THE UNDERGROUND, festivalen utanför Erfurt i Tyskland.
Det är ett minne jag håller oerhört nära hjärtat av många anledningar, har spelat där tre gånger, men den här första gången var något extra.
En massa bra band, en fantastisk organisation, ett helt underbart väder och en massa vänner överallt.
På tyska festivaler behöver man verkligen inte låna några backar öl, för där får man tillräckligt och dom är både kalla och goda!
Vi hade lite stallkamrater från skivbolaget som spelade det året också, finska Sunride, Zero Charisma, tyska Calamaus och Color Haze, och såklart våra buddies i Greenleaf och Demon Cleaner så det var upplagt för ett skönt sjöslag.
I och med att det var så många band från vårt skivbolag som spelade där det året så dök vår skivbolags boss André Bahr upp.
Han blev så jävla packad, så vi fick lägga honom i framstupa sidoläge i hans bil framåt nattkröken. Han gav igen inte så långt efteråt men mer om det längre fram.
Innan framstupa sidoläget hade han hunnit såra Sunride’s stolthet med att kalla dom ”ett gäng jävla studenter med bra låtar”, det gick inte hem i det finska lägret kan man säga.
Minns det såväl när jag står uppe vid backstage ingången innan giget, jag hade gått upp dit för att hämta lite öl för att ha med mig på scenen. Därifrån hade man överblick över hela stora scenen, det hade börjat skymma och folket hade börjat strömma till framför scenen.
När vår backdrop hissades upp möttes den av ett riktigt, riktigt starkt tyskt "YEAH!"
Jag stod där och såg/hörde detta tillsammans med Ralf i Calamus och han sa ”it’s alright, you shall be proud, go get’em now kid!"
Magisk minne!"
Tack för fina reseminnen till Christian och tack för mig för denna gången Trevlig helg!
The problem with the world is that the intelligent people are full of doubts while the stupid ones are full of confidence
-Charles Bukowski
Kommentarer
Skicka en kommentar