Kapitel tjugofyra

 

THE AWESOME MACHINE

KAPITEL TJUGOFYRA

God jul, försök njuta, det blir ljusare igen

 

Skulle vilja skicka med några peppande ord till dom som inte bara har det facebook-polerat och alldeles underbart under julen. Men vem är jag till det. Känner att det faller rätt platt då alla har sina heaven and hells, ups and downs så jag lämnar det därhän och hoppas trots allt att man hittar något tillräckligt okej att fylla dagarna med. 

Själv är jag en enkel man som inte behöver mer än god mat, god dryck som till exempel en Old Speckled Hen, lagom kyld, lagom slät eller kanske ett glas iskall julmust. Såklart står lycka och hälsa för ens nära högst på pallen. Att Premier League drar igång på annandagen med London derby mellan serieledarna, mitt hjärtas Arsenal mot West Ham är glädje. Ensam eller i sällskap går bra vilket som.

Men det är klart, är man ensam mot sin vilja eller förlorat någon som man håller av så kan det vara mörkt. Om ens demoner jagar en trots att omgivningarna ser ljusa ut för omvärlden som tittar in. Det är inte alltid logiskt. Egna ansvaret kommer man inte undan men förutsättningarna kan man inte alltid styra. Kanske inte räcker att säga "ryck upp dig" även om det är första impulsen. Visst är det bra om ensam är stark men det är inte alltid det funkar så, våga vara svag (stark) och ta hjälp.

Jag rullar över till lättsammare ämnen som hårdrock och fotboll. Saker som hjälper många både fysiskt och psykiskt. Musik och sport. Lägger vi till droger så är det heltäckande. Djuret människa har i alla tider roat sig med rytmer, sång och dans. Velat tävla på alla möjliga och omöjliga sett och ofta gjort det under någon form av berusning. Vi har kommit långt.

Det finns många elitlag i London och jag har ett sunt hat mot north derby konkurrenten Tottenham Spurs. Vidriga. Gillar Heung-Min Son och Dejan, ser storheten i Kane men ändå USCH. Så är det med det. I övrigt går det positiva hatet utanför London och riktas mot United och Liverpool. Dubbelusch. I Sverige går dessa känslor mot Blåvitt och ÖIS. Fy katten.

West Ham däremot gillar jag hyfsat och mest på grund utav artiklar i tidningen OKEJ om en av dom mest originella basisterna genom tiderna, Steve Harris (Iron Maiden damn it). Vid den tiden var jag född GAIS'are, höll på Arsenal av någon anledning som jag tror var så enkel som att jag gillade emblemet med kanonen när jag var liten. Men jag följde det inte slaviskt som jag gör idag. När jag läste att de andra medlemmarna i Maiden gömde tidningarna dagen efter förlust för West Ham för annars skulle dagen bli ett helvete så förstod jag inte hur man kunde ta det så hårt. Jag gillade dock engagemanget och det brinnande hjärtat. Idag förstår jag det fullt ut och kan också gå och vara bitter efter sura/onödiga nederlag för GAIS eller Gunners. Kan känna en tomhet efter ett långt landslagskval där vi varit nära att gå vidare men fallit på målsnöret. Långt till nästa mästerskap. Man har ganska ofta åsikter om hur man skulle kunnat göra det bättre. Tänk vad mycket bättre det skulle bli om jag fick bestämma mer. Om allt. 

Trots att jag själv vuxit upp under Svenssonförhållanden så har det alltid funnits en kärlek till hårt arbetande människor, working class heroes, underdogs och då West Ham är det hårda folkets lag så är dom ok. Trots att dom blåser såpbubblor när dom gör mål på hemmaplan. Inte så hårt. Blowing Bubbles som Michael Jackson sa. Lågt. Jag måste höja ribban. Förlåt.

Maiden har alltid haft sitt egna fotbollslag med matchställ i West Hams färger som under sina världsturnéer mött lokala motståndare. Coolt. Tror även att Maiden har sponsrat West Ham, också fräckt. Hade gärna sett the Awesome machine (eller något annat av mina band) på GAIS eller Arsenals matchställ. Snart så, några fler vinyler sålda, några fler streamningar så ska nog kosingen rulla in för sponsring (ni kommer någon gång i framtiden att få läsa om the Awesome machines sponsorer men inte idag). 

Ännu en intressant självupplevd historia om Harris från mitt inskränkta hårdrocksliv var när jag pryade på MUG, Musik Utan Gränser, i gymnasiet. Då hade de lokalen i hörnet, vägg i vägg med nuvarande lokal på Kaserntorget. Tre av eldsjälarna har sedan dess gått ur tiden så skickar en liten jultanke till (från vänster till höger) Bruce (ägare), Trum Stefan (gissa vilken avdelning) och Lasse (gitarr-avdelningen) och längst till höger fortfarande vid liv göteborgsprofilen Magnus Ax (gitarr). Sköna original som alla var duktiga både på sina arbeten men också på att hålla nere tempot. En oas i stressens värld. Du kunde komma in på MUG för att köpa ett plektrum och bli fast i tre timmar. Underbart. Hur som helst så var jag uppe i trumavdelningen en dag och inventerade trumstockar (det ni) ihop med en annan praktikant. Vi pratade såklart musik och jag skröt om mitt band (som borde varit Calibur) där jag var basist. Hon sa att hennes brorsa var världens bästa basist varpå jag fnös och frustade drygt att det var rena rappakaljan.

-Världens bästa basist är Steve Harris, sa jag tvärsäkert efterblivet, Vad heter din bror då?

-Jonas Hellborg

Det sa mig ingenting och jag stod på mig och det var inte mer med det men det gnagde i mig så jag började dåtids-googla. Alltså kolla musiktidningar, kolla skivaffärer, prata med andra musiker och så vidare. Det visade sig givetvis att jag borde varit mera ödmjuk och inte så jävla dumsäker på min sak. 

För det första så finns det ingen som är världens bästa basist. För det andra så är Steve Harris så in i helvete cool och har ett av dom största ID'na på sitt lir och sound och spelar både bra och fräckt, men bäst är han långt ifrån. Han är bäst på att ha skapat Maidens och sitt sound och det är inte illa pinkat. Respekt. Men bäst som i snabbast, mest teknisk, svåraste basgångar där finns det många som klår honom. Jag skulle inte spela hans grejer speciellt bra (men å andra sidan tror jag inte att han skulle spelat mina grejer överdrivet bra heller). Det är alltså inte det att han är dålig utan bara att det finns dom som är ännu jävligare rent tekniskt. Gud vad jag krånglar men åhh så sant.

Jonas Hellborg är en av dom som nog kan konkurrera om att vara världens mest tekniskt duktiga rock-bassister. Jaja, vart vill jag komma med det? Ingenstans mer än att det ofta inte är bra att vara dumsäker på saker. Sedan sätter jag Steve Harris, Lemmy, Phil Lynnot, Geezer Butler, Ian Hill, Michael Anthony, Cliff Williams, John Deacon och hundra andra coola basister högre än Hellborg, Magnus Rosén, Billy Sheean och Marcel Jacob. Beundrar deras teknik men vill inte lyssna på deras musik. Talande. Några basvirtuoser som jag hellre lyssnar på är the Who's John Entwistle, Zeppelins John Paul Jones, Les Claypool (Primus) och Cliff Burton (som dog i Småland RIP). Såklart får vi inte glömma Sid Vicious, rock'n'roll är trots allt 50% attityd. 

Vi knyter ihop paketsäcken med ett fint personligt minne av Bruce Emms (som förövrigt också var basist) som var känd i hela svenska musikervärlden och även utanför gränserna för att varit en varm och inbjudande människa. Han likabehandlade alla, stjärna som nybörjare och skojade högt och lågt på sin karaktäristiska svengelska. 

Han ringde upp mig någon månad innan han gick bort och vi talade först lite musik men kom sedan in på fotboll och att jag höll på med mera fotboll än musik numera (varit tränare för yngste sonen i många år och sedan allmänt). Att jag höll på GAIS och fick tillbaka klassikern 

-Sa du inte att du gillade fotboll? 

Vi kom in på att han av någon anledning höll på Wolverhampton som numera är mest portugiser och den extremsnabba spanjoren Adama Traore som oljar in sina armar för att komma förbi försvararna utan att få axlarna slitna ur led. Han talade om sin sjukdom och att han uppskattade de små sakerna i liven mycket mera nu och att han såg ljust på framtiden. Tyvärr gick det snabbt efter det men det var ett varmt, trevligt och alldagligt samtal som ändå kändes personligt och fint. Inget märkvärdigt men det är ett minne och avslut jag bär med mig värdigt denna goa gubbe.

Har du det för jälvigt så slå på Bad Santa med Billy Bob Thornton och försök hålla dig sur (grymt hemlig låt i tvåan som jag gillar skarpt: Me Vs. Frosty av MOZ som bara finns att hitta på youtube). Min goda vän Mattan beskrev sin personlighet i form av livsmedel som gräddfil. Blek, fet och sur.

För mycket snicke-snacke snack

För mycket tissel-tassel tassel

För mycket snicke-snacke snack

För mycket tissel-tassel tassel

            -Peps Persson 

#theawesomemachine #theawesomemachineband #TAM #rnr #rocknroll #hardrock #metal #stoner #doom #stonerrock #fuzz #gais #arsenal #gunners #westham #bellerin #julmust #fuzzrock #oziumrecords  #centurymedia  #daredevilrecords #ellingtonrecords #peoplelikeyou #robertolaghi #oralmajority #andylarocque #oldspeckledhen

#vinyl #blacksabbath #kyuss #evil #ddrop  #goddamnevil #mothermisery #finalbenson  #uglyornothing #undertheinfluence #soulofathousandyears  #swedenrockmagazine #rollingstonemagazine #rocknrollmagazine #rockbladet #rocknytt #loudwire #goddamnrare #ripplemusic #christian&the2120s #ASK #ofeliaproduction #bohussound #heavyunderground #evocation #steveharris #jonashellborg #ironmaiden #lemmy #motörhead #thinlizzy #phillynnot #geezerbutler #judaspriest #ianhill #acdc #cliffwilliams #magnusrosén #billysheehan #marceljacob #thewho #johnentwistle #ledzeppelin #johnpauljones #primus #lesclaypool #cliffburton #metallica #johndeacon #queen #sidvicious #sexpistols #michaelanthony #vanhalen #musikutangrunser #mug #bruceemms #trumstefan #lasse #magnusax #wolverhampton #adamatraore #badsanta #billybobthornton #moz #gräddfil #hyreskasern #pepspersson #arsenal #thegunners #gunners #bellerin