Kapitel tjugofem

THE AWESOME MACHINE

KAPITEL TJUGOFEM

Gott nytt och den ljusnande framtid är vår (Magnus Uggla del 1) och en fortsatt färd genom landet med Christian

Snart är 2022 över och det har varit ett kul år för mig vad det gäller musiken. Har alltid haft förhoppningar om att vår musik skulle återupptäckas och få en ny chans men inte räknat med det alls. Ozium Records hjälpte till att tända stubinen och satte ihop God Damn Rare på vinyl och digitalt. Stubinen satte eld på framförallt Tobbe och mig så vi fick loss rättigheterna till ...it's Ugly or Nothing, Under the Influence och the Soul of a Thousand Years. Tobbe producerade nya videos (Ompa Bompa, El Bajo, God Damn Evil, Bring out the Dead), remastrade UTI, putsade upp gamla videos och livematerial. 

I december gav vi ut kultdemon Doom, Disco, Dope, Death and Love och kommer förmodligen att lägga ut lite rariteter som splittar och singlar efterhand 2023. Det är inte slut med det utan det blir åtminstone två tyngre releaser under tjugo tjugotre också. Ozium jobbar för fullt med att få klart God Damn Rare Vol. 2 och redan förra fredagen fick vi den goda nyheten att de fått hem en test press av vinylen och att det låter BRA. Sedan har vi en bomb till på gång men den håller vi lite på.

Nu ska jag ägna mig åt att hylla en av Sveriges bästa textförfattare och även låtskrivare åtminstone till och med 1980 och Den ljusnande framtid är vår. Vi börjar från början med Om Bobbo Viking som jag upptäckte i efterhand. Men den släpptes 1975 och Uggla hade helt klart lyssnat på Bowie och den innehöll klassikern Hallå. Hela skivan håller hög kvalité även om den inte är min personliga favorit.

1976 släppte han Livets Teater som också osar Bowie men också mycket teater. Jag har lyssnat in mig på denna också i efterhand. Min favoritlåt var Sommartid. Minimalistisk och lågmäld men ändå med någon slags ungdomlig attityd och målar upp en drömsk värld från sena tonår. Uggla själv ska ha sagt att detta är hans sämsta album. Jag håller inte med, mycket av det efter 1980 är sämre men det är inget favoritalbum för mig heller.

Nu kommer vi till plattornas platta och titlarnas titel: Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt. Holy fucking christ! Vilket jävla rock'n'roll album. Så total fett. Tio låtar, tio klassiker. Detta albumet upptäckte jag där och då sex sju år gammal och det hjälpte nog till att forma mig till den rock and roll rebell jag blev (och ibland fortfarande är) mer än jag förstått. Känner mig relativt självtänkande fortfarande även om man springer runt i ett medelålders, ganska orockigt och lagom ekorrhjul. 

Vår tid 1977

Ett sånt tidsdokument från en 23 åring. 

Det är bråttom nu, ge järnet nu. 

För snart sitter man där, och då är det slut

Ja, tids nog sitter man där, med fru och barn och då är det slut, ja då är det verkligen slut.

Vi har vår tid nu, vår tid nu nittonhundra sjuttiosju 

Varning på stan

Tidlös beskrivning för ungdomar i många generationer 

Varning på stan för nu kommer vi som hållit igång hela dan

Vi ska supa och slåss och ragga brudar förstås, då äré draget i stan, vi e fulla som fan wov wov wov wov

Jag skrev om producenten Martin Birch i ett tidigare kapitel och här har vi liknande produktion. Alla instrumenten hörs klart och tydligt. Det som instrumenten gör, varken mer eller mindre, allt hörs, bra spelat men utan att tappa driv och attityd. Det är piano och blås. Pampigt men luftigt. Producerat av Uggla och Anders Henriksson. Sånt flås o driv i trummor och bas. Naturligt, avslappnat men fullt med attityd.

Balladen om 70-talets största rockband

Storslagen och vacker hyllning till Mott the Hoople.

Jag skiter har jag skrivit om tidigare som en ögonöppnare i sjuårsåldern om att man faktiskt kan göra vad fan man vill. Grym låt. 

-Jerry, lyssna på mamma

Dörrslusk.

Stor självigenkännande faktor från mitt 80-tal. Älskar tonårsnerven i låten. 

-Hur ser du ut, kort sagt här passar du inte in, ta ditt taskiga gäng och försvinn 

Flippar till sida B och lägger ner nålen på På turné. Känns självupplevt och äkta. Nerv i varje låt.

Ja just du ska va gla är en annan kaxig titel och text med grymt blås-riff. Gott golvpuke komp. Hela låten är fullt av top notch grejer. Call and respons, gitarr sound, licks, driv, handklapp. Ungdomlig odödlighet och självgodhet av allra bästa sort. Ovanlig låtuppbyggnad som låter självklar.

Glider in på ett diskotek

Inne i dimman å klar för lek

Hej hej, vart ska du gå?

Säg säg, ska du med på?

Cool å nattligt liv e min livsstil

Men hon nobbar ganska kallt

E ja kanske inte tillräckligt salt?

Så jag glider runt in på haket

Kollar, spanar, fluktar vaket

Cool och nattligt liv e min livsstil

Ja just du ska va gla att just du får va med mig i kväll

Känn dig lyckad, känn dig träffad

Första priset med mig ikväll

Hittar ingen nattkamrat

Rycker tag i ett as desperat

Hej hej, vart ska du gå?

Säg säg, ska du med på?

Cool å nattligt liv, vilken livsstil!

Men hon nobbar också ganska kallt

Att bli nobbad av ett as

E väl värst av allt

Så jag glider trumpet hem genom stan 

å försöker på nytt i morgonda

Cool och nattligt liv e min livsstil

Ja just du ska va gla...

En av världens bästa rocklåtar. Så växlar han till finstämt och piano i Varit kär och byter till lika ungdomlig övertygelse om kärlek och innerlighet. Ytterligheterna speglar när man är tonåring eller ung vuxen. Allt eller inget och både och samtidigt. Visst kan man tycka att Uggla är pretentiös och teatralisk men då fattar man inte vad han sysslar med. Han målar världar och gör det skickligt, speciellt innan det bara blev pajkastning och ironi med fyndiga texter men kass musik.

Jazzgossen är en energisk rock and roll version av en gammal Karl Gerhard hit. 

Ge livet en chans avslutar storslaget med Mott-vibbar, Mott möter Queen.

Första utgåvan av LP'n hade med en 7 tumssingel som bonus med coola Yeah, why not. Ännu mera ungdomsrevolt och långfinger till vuxenvärlden fast i bakåtlutat och relaxat stuk. B sidan har LPns titellåt. Kaxigt att lägga den på baksidan av en bonussingel. En klassisk rocker med en bra historia som vänder bitterhet till långfinger. Inte bästa låten men bra nog.

Bloggen är skriven på uppstuds och det var inte alls meningen att det skulle bli ett avsnitt om Magnus Uggla, ännu mindre två men så blir det nu. Kommer någon gång framåt fortsätta hylla två av hans kommande album men nu tar vi paus från mig och Ugglan och betar av ännu en stad med bloggens egen På spåret Christian med Ch och Smedström istället för K och Luuk vilket gör mig till den besserwissrige och självgoda, uppblåsta men ändå roliga och trevliga Fredrik eller? Tåget rullar in i Borlänge:

"Ett annat gött festivalminne är när vi spelade på Peace & Love festivalen uppe i Borlänge året efter [är rätt säker på att Thåström spelade och även Dregen ihop med Tyla från the Dogs D'Amour]. Vi gick omkring på området och gjorde lite old school promotion och satte upp affischer högt och lågt. Det bästa var när vi var framför scenen på dansladan och satte upp posters, så kommer det några hårdrockare springandes och frågar om dom kan få en poster. 

-Självklart! 

Men när hårdrockaren rullar ut affischen så är det med ett besviket ansiktsuttryck och vi får tillbaka den med orden ”jag trodde det var för bandet som skulle spela på den här scenen”, det var något power metal band så vi skrattade gott åt det många gånger genom åren. 

You can’t win them all! 

Vi spelade på ett lastvagnsflak som scen som var placerad på en kulle med världens sänka där publiken stod.
Dom våghalsarna som stod mitt framför scenen hade inte många meter att stå på, och med dalmasar vet man att dom läskar på ordentligt så det var en hel del kullerbyttor att bevittna från scenen och man undrade om dom överlevde innan dom reste på sig igen och masade upp för kullen igen för att fortsätta röja. Eller så kunde man göra som Snicken, gitarrist i STONEWALL NOISE ORCHESTRA och DEMON CLEANER, han fick ett stadigt grepp om Lasses ben, och det höll han i. Det spelade ingen roll vad Lasse försökte göra för att komma loss, Snicken hade honom i sitt grepp! 

Efter giget var det sedvanlig fest med våra kompisar i DOZER, SNO & DEMON CLEANER, minus Snicken , för honom hade ordningsmakten lagt rabarber på och så han fick tillbringa resten av natten i fyllecellen" 

Hade inte Uggla brett ut sig så mycket som han gjorde så hade vi hunnit med ett stopp till på vägen. Men det är ju inte målet som är resans tjusning utan vägen dit som KäckeBenny och KlichéKjelle frejdigt säger i kör. Det går fler tåg. Ändå skönt att det går mot ljusare tider. Räven överraskar grisen. 

Yeah, why not, och färga håret rött och grönt

Yeah, why not, bara göra det som är skönt

                -Magnus Uggla

#theawesomemachine #theawesomemachineband #TAM #rnr #rocknroll #hardrock #metal #stoner #doom #stonerrock #fuzz #magnusuggla #denljusnandeframtidärvår #livetsteater #fuzzrock #oziumrecords  #centurymedia  #daredevilrecords #ellingtonrecords# bobbovikin #peoplelikeyou #robertolaghi #oralmajority #andylarocque #vinyl #blacksabbath #kyuss #evil #ddrop  #goddamnevil #mothermisery #finalbenson  #uglyornothing #undertheinfluence #soulofathousandyears  #swedenrockmagazine #rollingstonemagazine #rocknrollmagazine #rockbladet #rocknytt #loudwire #goddamnrare #gais #ripplemusic #christian&the2120s #ASK #ofeliaproduction #bohussound #heavyunderground #evocation #vaskamantalivetavsigförnärmanändåintefårhörasnacketefteråt #davidbowie #mottthehoople #queen #stonewallnoiseorchestra #demoncleaner #dozer #påspåret #kristianluuk #fredriklindström #karlgerhard #thåström #tyla #dregen #dogsdámour