Kapitel nitton
THE AWESOME MACHINE
Några låtar jag hörde första gången och fick chills från när vi cruisade runt New York och lyssnade på "vanlig radio" kommer här: the Bottle Rockets "Radar Gun". Fortfarande en av mina absoluta favoriter alla kategorider. Riktigt go "bonn-rock" med asskönt driv. Älskar den. Gör er själva en tjänst och ta en lyssning. Damn. Samma med nästa men den går inte under bonde-rocken utan är Down och låten "Stone the Crow". En mycket tyngre historia med bland annat Phil Anselmo och Rex från Pantera på sång/bas och Pepper Keenan från Corrosion of Conformity. Grymma gitarrharmonier som tar tankarna till Thin Lizzy trots att låten är i en mycket tyngre skola. Av större band som släppte nytt så var Ozzys "Perry Mason" och "Big Gun" av AC/DC några jag blev såld på. Några one-hit-wonders jag också förknippar med dessa roadtrips var Joan Osbornes "If God was one of us", Heather Novas "Walk This World" och "Runaway Train" av Soul Asylum. Jaja, det om det.
Tidigare utlovade jag att herr Smedström [Foto Doris och Christian] skulle gästa bloggen då och då och nu är det dags för första inhoppet. Han knyter på sig sina Copa Mundial i nittonde kapitlet och stövlar in. Christian var alltså grundare av the Awesome machine och har mycket annat på sitt musik-CV som bland annat Full Metal Jacketz med medlemmar från fortfarande aktiva legender som Attentat och Troublemakers. Mrs Hippie med medlemmar från In Flames, Hardcore Superstar och Hammerfall plus en massa annat som jag inte ens vet om. Numera bosatt på östkusten (Kalmar, numera trevligt spelande fotbollsgäng med gamla GAIS-brassen Romario stadigt på mittfältet sedan många år). Där bränner han sitt brännvin själv och kryddar det med Johannesört. Dricker det med välbehag till... nje, riktigt så är det nog inte men han skriver musik till sitt Christian & the 2120s. Jag skulle kalla det lite vuxnare rock. Singer songwriter med både blues, folk, rock och pop (och kanske lite visa då och då). Mestadels på engelska men det senaste han slängde ut åt vargen var på svenska och är jäkligt bra. Kolla in. Listen up. En låt som heter Vet Hut! Bra titel, kan man nästan säga till allt och alla i alla sammanhang. Vet bara för helvete hut. Inte svårare än så. Och när du ändå är på gång, håll för fan käften under tiden du gör det! Ursäkta. Var fick jag luft ifrån? Nu skäms jag. Na. Det finns för mycket idioti, elaka och själviska människor, mobbarsvin och miffon för att jag ska skämmas. Vet hut bara!
Here we go änna!
Efter att Stefan Magnusson klev bandet så var vi tvungna att hitta en ny lågfrekvent mäster. Tobbe berättade om en basist han hade spelat med tidigare i bland annat Shannons Dream, mr Anders Ankan Wenander.
Jag hade ett hum om vem han var då ovannämnda orkester figurerade i samma kretsar som moi, och Göteborg är ju litet så man hade ju mer eller mindre koll på musiker, band och vem som ligger med vem.
Och det var ju den enda basisten vi testade, eller testade och testade vet jag inte riktigt om vi gjorde.
Han hade fått ett gäng låtar och off we went!
Vi blickade liksom inte tillbaks efter det första mötet där i bunkern i Västra Frölunda.
Ankan flyttade in med sina V8:or, dubbla Ampeg basriggar that is!
Vi började repa stenhårt för det låg gig inbokade i kalendern framöver.
Det första giget vi gjorde med Ankan tror jag var på ett litet hak nere i Nordstan i Göteborg tillsammans med Hardcore Superstar och Brassmonkey [shit pommes frites, jag trodde premiären var på Kåren och med Transport League men jag kan mycket väl ha fel].
Det var något Gain Productions showcase där vi öppnade hela festen, det var högt och svettigt, och mest troligt ganska blött för jag minns inte så mycket mer för vi firade ordentligt att mödomen nu var tagen så nu kunde vi dra igång på riktigt.
I samma veva gjorde vi ett gig tillsammans med Mustasch på ett av deras första gig.
Det var i Kungsbacka på Kingston, det var enda gången Mustasch gjorde ett gig som trio, för Hannes Hansson som spelade gitarr bodde ute på öarna, och hade missat färjan så han kunde inte komma till giget i tid, så kan det gå.
Det var dags att spela in vår första full-längdare, IT'S UGLY OR NOTHING, och precis innan vi skulle börja spela in så gjorde jag lite touch ups på en obskyr skiva jag gjort tillsammans med Joacim Cans från Hammerfall, Peter Iwers från In Flames & Mika Vaino från Hardcore Superstar.
Jag står och lägger om ett solo som går i sjutakt med en herrans massa fills från Mika och jag hittar inte ”ettan”.
Jag är ju lite under tidspress här, för jag vet att grabbarna i TAM kommer strax för att plocka upp mig för vi ska fräsa upp till Los Angered Recording och börja inspelningen av vår platta.
Mycket riktigt, in stövlar gossarna och frågar om jag är färdig -Alldeles strax, bara en tagning till.
Mika håller takten och markerar ettan på mitt lår och solot läggs, kanske inte det bästa jag gjort, men tillräckligt bra, och förresten, gitarrsolon, vem bryr sig om sådant! [Klassiskt Christian citat från P3 Rock när de gjorde en intervju när det begav sig som legenden Håkan Persson sedan körde som trailer dygnet runt för programmet. Kommer inte ihåg exakt men andemeningen var -Gitarr är för mesar. Jävligt roligt sagt av en gitarrist men sedan har Christian alltid fattat vikten av bra komp och bra riff. Alltid fattat hur grundat rock är av trummor och bas, heder till honom].
Tio minuter senare är mina grejer inlastade i bilen och på väg till nästa studio, no rest for the wicked!
Själva inspelningen var väldigt smooth sailing, vi hade ju repat så in i helvete, både som band men även individuellt så allt sattes i stora drag helt live, med gitarr, bas och trummor i samma rum med läckage och allt, är det rock så är det rock!
Andy La Roque är ju en dignitet i sig med förflutet bland annat EF BAND [kult] som jag såg live på Selma Lagerlöfs Torg i Backa någon gång i forntiden.
Det var en eye opener av rang, för det var första gången jag såg ett ”känt" hårdrocksband på så nära håll.
Plus att det var ett hav av tjejer där också för dom var ju riktigt tvålfagra gossar, det var nog några band till som spelade då också men dom minns jag inte alls.
Sen hade Andy La Roque även varit frontman och gitarrist i ett band som hette TRAFALGAR som huserade i mina barndoms hoods, tänk er som bandet SNOWSTORM fast med ännu mer THIN LIZZY influenser, väldigt, väldigt bra!
Den andra gitarristen är den inte helt okända Göteborgs legenden Magnus Ax!
Nåja, tillbaks till Ugly inspelningen.
Den skedde i ett skede i mitt när jag hade gjort slut med min dåvarande tjej, eller vi hade gjort slut ett bra tag innan, men jag var trasig som faen och det är ju inte bara att göra slut så är det solsken i sinnet igen, det tar ju lite mer tid även det är en själv som lämnar.
Ekonomin var i botten, och jag minns att jag åt havregryns gröt morgon middag och kväll för att kunna gå runt innan jag var på grön kvist igen.
Och en gång, det var nog fler ggr men jag minns en gång när vi skulle äta lunch under inspelningen och dom andra i bandet bjöd mig på pizza, sällan har en pizza smakat så gott, evigt tacksam för det!
Andy LR la ett sjukt fint slide solo på No Share, inte riktigt det man förväntar sig att han ska lira, en shredder som han är till vardags i KING DIAMOND!
Är sjukt nöjd över denna skivan, soundet är verkligen så jäkla maxat, energin på oss fyra är att ta på!
Låtmaterialet är verkligen top notch, och nu när den kommit ut och remastrats så har jag lyssnat på den mer än vad jag gjorde när den kom.
Och det slår mig hur jävla bra jag och Ankan spelade med varandra, vi ger och tar av varandra hela tiden, jag visste inte att vi ”lyssnade” så mycket på varandra då.
Eller så är det bara som så att vi tänkte precis likadant, galet att vi har ett sådant samspel efter bara spelat tillsammans i lite mer än ett år. Men det kan ju vara som så att det är Tobbe som är klistret, Ankan och Tobbe hade ju spelat jäkligt mycket tillsammans, och jag & Tobbe har ju sedan dag ett haft ett nästan telepatiskt spel tillsammans.
Det var en grym jäkla kombo helt enkelt toppat med vår kung Lasse på sång!"
I'm back, the man behind the bass! Det är väldigt roligt att läsa/höra andras minnen då vissa grejer som är glasklart för mig inte alls sparats på andras hårddisk medans man känner sig som en fågelholk inför andras minnen.
Vi blåser av matchen för denna gången efter en lätt vinst så ser vi när Christian the supersub gör sitt nästa inhopp. Vem vet, det kanske är redan i nästa kapitel?
Kommentarer
Skicka en kommentar