Kapitel elva

THE AWESOME MACHINE

KAPITEL ELVA

Under the Influence, del ett

2002

1. Tomorrow

2. Cure Me

3. Black Dove

4. Mother's Gone

5. Kick (Guitar solo in left channel by Anders Iwers)

6. Emotion Waters (Backing vocals/growls by Ralf Gyllenhammar)

7. One

8. Sonic Hustler

9. Desire

10. Under the Veil (Guitar harmonies and solos in the end by Björn Gelotte and Jesper Strömblad)

11. Still Got No Share Pt. 1 & Pt. 2 (Trumpet and Saxophone by Ulf Sjölander)

12. Reincarnation

13. God Damn Evil (Growls by Ralf Gyllenhammar)

Gitarr, dobro och slide: Christian Smedström, sång: Lasse Olausson, trummor och slagverk; Tobbe Bövik,
bas och akustisk gitarr; Anders Wenander
gästmusiker enligt ovan plus diverse klaviatur av Anders Kwarnmark lite här och där


Producerad av TAM, rattad av Isak Edh, Anders Kwarnmark och TAM i Nacksving Studios 2001

Plattan återsläpps digitalt nästa fredag, alltså 30/9 men vi tjuvstartar redan här med lite uppsnack och en go överraskning från our Technical Wizard Thor Bear, håll koll efter något helt nytt på till exempel Youtube. Världspremiär idag!!! Scary Evil Shit!!!

The Grand Wizard har också lagt trollspöet på mastertaperna och hottat upp soundet på hela plattan vilket behövdes enligt mig, tacksam för detta, nu lyfter det!

Har jag mycket att säga om detta album? Gissa om, you bet! Tretton låtar plus att den gavs ut i olika specialversioner och två olika dubbel LP's med live spår och remixer. Flera gästmusiker som är vrålcoola och kända från olika håll. Fler historier om "nästan-gästmusiker", ett utomhus-spår, en orgelspelare med lovikavantar och mycket mer. En låt med texten helt skriven av Christian (annars som vanligt av Lasse men även någon rad från mig och Tobbe här och där). Två videos från när det begav sig. En cool och kultig studio med anor.

Ändå är det den av skivorna som jag gillar tredje bäst. Ändå gillar jag den mycket.

Förklaringen är att vi ville för mycket. Vi ville inte lämna något utanför. Tyckte att allt var så bra att det skulle med. We didn't kill our darlings enough.

Har för mig att Christian var lite motsträvig här men att vi andra med hjälp av demokratins hjälp (stjälp) fick igenom att den blev så lång som den blev. Christian var alltid en "kort-album-diggare" som med CD's intåg ibland blev trött på fjortonspårs-cd's med extra allt. Vi andra var på andra sidan (då) med att köparen får mer valuta för pengarna. Med facit i hand och massor av år senare så ger jag Christian rätt. Plattan hade i sitt grundutförande vunnit på att vara kortare. Men vilka spår skulle vi strukit? Vi hade nog svårt att komma överens om det så då blev det som det blev.

En annan förklaring var att i Robban Laghi och Andy La Rocque så hade vi medproducenter med öra, med vilja, med tankar men när vi gick in i Nacksving Studios så skulle ägaren Isak Edh vara producent men det landade i att vi helt gjorde det jobbet själva. Han satt hellre på Södra Liden och drack öl eller spelade in möhippor där bruden fick bli skivartist för en dag. Där var deg att tjäna. Usch. Var det någon som kom med input så var det mixergubben Anders Kwarnmark. Andy eller Robban hade hållit oss mera på banan. Vi skulle behövt någon som sa ifrån och ifrågasatte. Det hade vi inte och resultatet blev ändå helt okej men inte lika hög lägstanivå tyvärr. Plus att skivan skulle låtit ännu bättre. Den är bra, den låter bra, har många guldkorn men ändå. Bilda er gärna er egen uppfattning, det finns många därute som har den som sin favorit TAM skiva. Men som sagt, den har fått en ljudmässig facelift från Tobbe så det blir bättre och bättre dag för dag (redan lyft en gång mellan den blåa och gröna utgåvan).

Jag får dela upp det här albumet i två kapitel men gör det lite annorlunda denna gången. Börjar på musiken redan här. Vi börjar med en riktig stänkare som jag verkligen gillar. Bra både på skiva och live; Tomorrow. 

Startar med kort rundgång o rakt in på gitarrkomp. Det är fuzzig gitarr med MXR Phase 90, svettigt! Trummor och bas kommer in och sedan Lasse. Trycker upp sången högt i pitch utan att bli powermetal-löjligt. Vi hinner med mycket på dryga tre minuter men ändå ganska basic. Lite förvånande soloparti med slide-gura, virvel-komp och rockiga basgångar, refräng, slut. Med på en samling som jag knappt hade koll på men med många roliga akter; Psychosonic Volume 33 (med bl.a. Soilwork, Arch Enemy, Tiamat, Yngwie Malmsteen och Magnum, god damn!).

Cure Me. Tobbe bankar in i värsta Peter Criss och Strutter stuk. Trumspel och trumljud är den största behållningen av låten enligt mig. Tycker inte riktigt att låten håller ihop. Sångmelodin, riffen, ljudmixen och arrangemanget håller inte riktig TAM klass enligt mig. Den är inte pinsam på något vis och är jag jätteglad om det finns folk som inte håller med men i min värld är den mellanmjölk.

Nästa heter Black Dove och här fanns många coola idéer med Black Sabbath's Children of the Grave pastisch riff inbäddat i elaka ljud och Bill Ward percussion. Klart bättre än Cure Me. Här finns ett schwung. Tycker tyvärr att basen är lite fegt mixad på hela plattan. Christians gitarr är elak så det räcker för tre och låter bra men det gör den på brottar EP'n, Ugly, Soul of a Thousand Years också trots bättre blend med bas på alla dessa. Jaja, jag är bassist, jag vet. Är rätt säker på att Christian också skriver under på ovanstående.

Här dyker outrot från låten Above All (God Damn Rare, b-sida på singel, Doom, Disco...demon) som outro i något snabbare tempo. En bra låt.

Vi tar ett break från inspelningen och går ut från Nacksving studion där massor av progg (Nationalteatern, Björn Afzelius) spelats in likväl som album av Opeth och Nifelhielm. Studion ligger insprängd i berget mitt i centrala Göteborg på Kungsgatan och är riktigt cool.

Queens of the Stone Age skulle spela på Sticky Fingers ett knappt stenkast bort. Vi var fans, vi var törstiga, ville ha inspiration men tänkte även göra ett försök att få någon från gänget att gästa på vår platta. Hoppades på Josh Homme eller Nick Olivieri och tänkte att det inte alls skulle vara omöjligt då hela öken-mentaliteten från Kyuss, Desert Sessions mm byggde på att hjälpa varandra. Några av oss gick ner under dagen och hoppades att stöta på dem och snacka lite. Väl nere i logen träffade vi på bassisten (och delvis sångaren) Nick Olivieri och tjötade lite. Han hade röda, stirriga ögon och kändes ganska uppe i varv if we put it like that. Vi gav honom lite av våra prylar och fick ett löfte om att han och kanske någon mer skulle titta förbi studion och göra ett pålägg eller så. Vi var eld och lågor men tyvärr dök dom aldrig upp. De gjorde en kanonspelning men något gästframträdande på vår platta blev det aldrig. Damn those junkies.

In i grottan igen. Mothers Gone rullar igång. Börjar med burktrummor, lyfter på burken, gitarr sedan bas. Lasses sång kommer in med en mild tremoloeffekt på, snyggt. Det matar på i svängigt mid tempo i bästa stoneranda genom verser, refränger och solo. Ganska snöigt. Som tidigare nämnts så var den med på soundtracket till splatterfilmen som inte blev av I Am Vengence.

Låten därefter var något av skivans hitlåt. Under tre minuter och fullt rocknroll blås (alltså inte blåsinstrument, det kommer senare) med video och tonartshöjning. Kick. Videon spelades in av två av Christians kompisar (tror jag) som gick på filmskola eller liknande, Nanna Jamshidi och Towe Weidar. Manus är att det pågår en smutsig uppgörelse i den undre världen på en rockklubb och vi råkar spela live där. Två skådisar jag minns är Joacim Olsson/Chuck Ransom (Rickshaw/the Chuck Norris Experience) och är en Mr. Rock'n'roll med pilotbrillor och dricker Jack ur flaska. En annan är Tjompe Josefsson (sångare i Evocation, bassist i Cemetery) som the skinhead bartender. Även denna video finns på Youtube i uppfräschat skick sedan förrförra fredagen. Förövrigt så måste jag säga att Evocation är ett av mina favorit band. Förbannat bra Death Metal och absolut världsklass. Gillar ni coola videos så kan ni också spana in deras Condemned to the Grave, spooky zombie stuff. På tal om det så slänger vi in en liten reklamjingel för John's nuvarnade band Mother Miserys nya video till What Can I Say! Där har ni en helkväll i videosoffan. 

Musiken till Kick börjar med drivande upptempo trummor sen kommer bas och gitarr in och kör ett enkelt ösriff. Bra refräng. När det är dags för solo så har vi en gästgitarrist som ligger i vänster kanal medan Christian kör i höger. Det är Anders Iwers från bland annat Tiamat och Cemetery (ihop med "bartendern" Tjompe). Passar på att korrigera tidigare uppgifter i bloggen. Christian har alltså aldrig lirat ihop med Anders Iwers i band som jag skrev i tidigare kapitel, de var bara vänner men däremot så hade han vart i band med brorsan från In Flames och numera the Halo Effect, Peter Iwers. Världen är liten. Det var det här samspelet på Kick som gjorde att jag tog för givet att de lirat ihop innan. Efter solot går vi in i en tonartshöjd refräng alá schlager (med fortsatta solon i bakgrunden). Regler är till för att brytas! Fräckt! Även denna rackaren är med på några olika samlingar.

Vi betar av en bit till för att sedan gå till halvtidsvila.

TAM epic nr two; Emotion Water. Knappt nio minuter lång. Börjar med havet och sedan Jesus som smyger ut över vattnet... eller herr Smedström som rullar ut sin röda matta av mjukaste ull i form av hypnotiserande gitarrer för Lasse att försiktigt tassa ut över. Smekande melodier och fina ord med roterande leslie-känsla* på sångeffekten. I versrunda två adderas endast en hihat och en sångstämma. Vid 2.40 kommer fullt trumset och bas in, så småningom även en hammondorgel i all blygsamhet som fyller ut. All klaviatur på albumet är lagt av inspelningsteknikern Anders Kwarnmark. Stabila insatser. Från minut fyra flummar vi på med smakfulla basgångar, små gitarr-räkor, Bonham'ish trummor och lite coola "yeah'n" av Lars. Runt 6.30 börjar man höra Ralf Gyllenhammar (från Mustasch) skrika, beklaga, glowla sig ner i skärselden i bakgrunden där musiken går ner i dynamik. Vill minnas att han var full. Kul, en sann karaktär. Hans vackra stämma kommer att höras ytterligare en gång på Under the Influence... to be continued!

Tills dess, lyssna på Brottar EP'n, Doom, Disco, Dope Death and Love, ...it's Ugly or Nothing, God Damn Rare eller damma av era vinyler, CD's och ryska kassettband.

Nice boys don't play rock'n'roll

        -Rose Tattoo/Angry Andersson

*Lesliehögtalare eller lesliekabinett är en form av högtalare (som ofta används ihop med en Hammondorgel) som oftast är en stor trämöbel/låda med en roterande trumma under bashögtalaren och ett par roterande trattar som sprider diskantljudet. Den ger ett karaktäristiskt ljud och ihop med dist så låter det asfräckt. Två stora användare av sådana kombinationer är Anders Timmerås (No Share från Ugly) och John Lord (Deep Purple).

#theawesomemachine #theawesomemachineband #TAM #rnr #rocknroll #hardrock #metal #stoner #doom #stonerrock #fuzz #fuzzrock #oziumrecords #vinyl #centurymedia #kyuss #evil #blacksabbath #childrenofthegrave #billward #nacksving #isakedh #anderskwarnmark #nationalteatern #björnafzelius #opeth #nifelheim #queensofthestoneage #joshhomme #nickolivieri #desertsessinons #stickyfingers #soilwork #archenemy #yngwiemalmsteen #magnum #petercriss #strutter #kiss #robertolaghi #ddrop #oralmajority #rickshaw #thechucknorrisexperience #tjompe #evocation #condemnedtothegrave #mothermisery #whatcanisay #deathmetal #cemetary #goth #andersiwers #tiamat #peteriwers #inflames #bonham #leslie #hammond #thehaloeffect #björnjelotte #jesperströmblad #ralfgyllenhammar #mustasch #b-thong #leslie #hammond #anderstimmerås #johnlord #deeppurple #rosetattoo #angryandersson #niceboysdontplayrocknroll #ulfsjölander #tomwaits #nannajamshidi #toweweidar #ellingtonrecords #peoplelikeyou #uglyornothing #undertheinfluence #soulofathousandyears #andylarocque #andersallhage #losangeredrecordings #pj #jojjepettersson #swedenrockmagazine #rollingstonemagazine #rocknrollmagazine #rockbladet #rocknytt #loudwire #gais #doomdiscodopedeathandlove #goddamnrare #daredevilrecords #gais