Kapitel åtta

 THE AWESOME MACHINE

KAPITEL ÅTTA

Barndomens glada dagar

Om en knapp månad släpps vår andra fulllängds skiva Under the Influence igen på de flesta digitala plattformarna. Tills dess så skriver jag lite om varför jag blev en passionerad musikälskare (och sedan började spela bas/gitarr och skriva musik). 

Gillar verkligen mycket olika musik men det landar ändå alltid i att man står mentalt bredbent och spelar luftgitarr. Rock'n'roll ger så mycket energi. Gör en glad. Gör en förbannad. Får en att gråta, skratta, slåss, headbanga, visa musklerna och så vidare. Den gjorde det när jag gick i mellanstadiet och gör det fortfarande. Primitivt nervgift. Rytmer och volym. GOD DAMN! 

För mig började det på Waidele Skivor på Fredsgatan i Göteborg. Någon gång 1976-1978 skulle jag tro. Mina föräldrar var helt ointresserade av musik. Ogillade givetvis inte musik men hade inget som helst intresse. Brorsan och jag var mycket mera på gång. Han som är tre år äldre färgade ofta mig och ledde in mig på olika nya artister och låtar. Men i tidernas begynnelse så var det mycket det som spelades i P3 och på tv som gällde. Det var Abba, Jerry Williams och Elvis. Det man gillade gillade man oavsett vad det var för något. Eller omslagen, såg det coolt ut så var skivan bra. Logiskt såklart. Precis så var det i alla fall med mitt första besök på Waidele där jag kom hem med mina två första LP skivor (som skulle bli många under åren) med artister jag aldrig hört och musik som jag inte visste hur den lät. Kiss Rock and roll Over och Boney M Love for Sale. Doh! (klokt citat från Homer Simpson). Gillade båda då, var helnöjd. Idag är fortfarande Rock and roll Over en av mina favoritskivor. Äger fortvarande båda.

Kommer ihåg hur jag sex år gammal försökte verbalisera introt och förstalåten på Rock and roll Over I want you. Paul Stanley (tar jag för givet) plockar snyggt ett balladkomp på rena gitarrer och sjunger vackert. Efter femton sekunder brakar distade kompgitarrer och bas in FRÅN INGENSTANS. Min fråga då: "Får man göra så? Kan man göra så?". Befogat tycker jag. Ett av världens bästa gitarrsound. Producerad av Eddie Kramer och Ace och Paul är makalösa gitarrister båda två. Behöver inte ens säga att de inte är det i något fack som är i närheten av Yngwies men jag gör det ändå. Yngwie is another kind of cool.

Mera nerderi (allt här är nerderi men nörden har ingen lag, sorry, från Göteborg). Lyssna på den enkla solobänden från Ace efter varje versrad. Gåshud. Huvudsolot är tvådelat och första delen spelas av Paul och andra av Ace om jag inte är ute och cyklar. Låten är skriven av Paul Stanleys ensam och visst är det konstigt att man är bara fjärden coolast i ett band och ändå är en sådan superkung. Gosse vad han kan sjunga och gosse, vilken kompgitarrist! Starchild! 

Kiss blev såklart favoritbandet och man älskade och älskar fortfarande de klassiska fotosessionerna från skyskraporna i New York, Peter Criss i en Rolls Royce, Ace Frehley med en spåkula osv osv. Hur kunde man inte älska det. Det var som Läderlappen och Spindelmannen fast på riktigt. 

Jag och brorsan fick varsin kassettradio som vi tyckte var stora och mäktiga. Varsin Akai och det var mono (en högtalare)!!! Va sjutton, märkligt även för den tiden tror jag men vi var vrålnöjda.

Vid sidan av Kiss blev jag nästan lika frälst i Magnus Uggla och skivorna Vad ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt (fantastisk titel, så har nog dom flesta känt någon gång, om inte annat i tonåren), Vittring och Den ljusnande framtid är vår. Håller stenhårt än idag. Här kom en liknande fråga från mitt sex-sjuåriga jag gällande låten Jag skiter: "Får man sjunga så?" Jag var vettig och väluppfostrad. Men en favorit blev den. Damn. Och Abba då? Gick på Abba the Movie. Grymt. Något år senare Grease. Ända filmen fortfarande jag har sett två gånger på bio. Go greased lightning, go greased lightning. Hur cool var inte Travolta? R.I.P. Olivia Newton-John.

Sedan växlade vi upp och bror Björn visade mig Sex Pistols, shit pommes frites! Johnny Rotten, Sid Vicious, vilka hjältar. Lika tecknade som Kiss. Senare i livet har jag lärt mig att uppskatta Cockie och Steve Jones, riktiga sväng-gurus. Samma där, älskar Pistols fortfarande. Även dom sammankopplade med en film och ett grymt soundtrack i the Great rock and roll Swindle. Han ledde in mig på radioprogrammet Ny Våg som vi föjde slaviskt och spelade in på BASF kassettband i våra Akai'er. Asta Kask's Ringhals Brinner, Exploited, KSMB, Blondie, herrejistanes, Klart att man blev punkare.

Sedan kom han hem med Motörhead och då var det helt kört. Bort med spiksen och håret växte. Under dessa åren så blev jag genom handbollen även bra kompis med en kille som hette Putte på andra sidan stan. Vi gick på mellanstadiediscon tillsammans och gillade också mycket musik. Det var hos honom jag hörde AC/DC Back In Black och Iron Maiden Killers för första gången, två av världens bästa skivor. Detta spelades konstant parallellt med Freestyles Vill ha dig och Noice En kväll i tunnelbanan. 

Öser på med några fler låtar från barndommen: Born to be alive av Patrick Hernandez, Looking for Clues av Robert Palmer (upptäckte den på Måndagsbörsen), Hon är förälskad i lärar'n (the Kids), Don't stand so close to me (the Police), Kim Wildes Cambodia, Blondies Call me, Helix Rock You (herre min ge, när de körde denna på fritidsgårdsdiscona och vi coola hårdrockare stämde upp i kör Gimme an r- R, o- O, c-C, k-K, whatcha got? ROCK and whatcha gonna do? ROCK YOU!, då var vi heta). Ett axplock av det som poppar upp. Duran Duran's Girls on film. Jesus, skulle kunna skriva tills jag somnar. Har Du somnat?

Ett annat fint minne ihop med brorsan och hårdrock är när Jehovas Vittnen ringde på dörren i föräldraradhuset och jag sneakpeekade och såg vilka det var, ropade på brorsan att han fick öppna (jag sa att jag var upptagen) undertiden jag sprang till stereoanläggningen och lade på Venom's Welcome to Hell på tallriken och inväntade presentationsfrasen "Hej, vi kommer från Jehovas Vittnen" för att blåsa på med just låten Welcome to Hell. Hysteriskt roligt om än inte så värst väluppfostrat eller finkänsligt. Björn gapskrattade och Jehovas lommade iväg. Förlåt Björn och förlåt Gud.

Några år senare kom han och sa att han fått ett nytt favoritband som hette Marillion som just släppt sitt debutalbum Script for a Jester's tear. Jag förväntade mig något hårt, det var som sagt mycket Motörhead, Ny Våg, Venom, hård metal (så hårt som det fanns då) så jag blev förvånad och knockad av Fish's falsettsång och bandets finstämda och progressiva musik. Kanske öppnades nya dörrar för mina öron och sinnen för all framtid. Det skulle ändå hänt men detta kanske gjorde att det skedde lite tidigare. Tack.

Ytterligare ett kul minne är när jag gjorde hål i örat under sommarlovet mellan femman och sexan gissar jag. När jag kom till skolan och när vi hade vårt första upprop så vandrade vår fisförnäma fröken (Ing-Marie?) med ögonen längs eleverna efterhand hon ropade upp oss. "Anders Wenander" blicken till mig och ett lite skutt och ögon som nästan ploppade ut "VAD HAR DU GJORT???". Jag var frågande och undrade Vad? "Hål i örat, det skulle ALDRIG Björn ha gjort!" (hon hade honom i tre år och sedan mig i tre och han kanske var skötsammare än mig eller skötte sina hyss snyggare). Jag fann mig snabbt och sa "Det gjorde han för länge sedan" (jag vet inte om det var sant eller inte) och hennes haka föll till marken. Kärring! 

Man testade Golden River (sött snus) och höll på att ramla i Kungsbacka ån av yrsel och tjuvrökte utanför huvudentrén av Kungsmässan mellan granarna där de hade granförsäljning. Gangster. Rock and roll rebel!

Mellanstadium blev högstadium och jag tog inspiration av punken och även samma kompis till brorsan som jag köpte elgitarren av med hemmasydda byxor i randigt och prickigt. Köpte billigaste Converse-kopiorna i vitt och färgade den ena rosa och den andra illgrön (utan att hört storyn om Ace Frehley). Ganska modigt av en kille som fortfarande var en och femtio lång och började i sjuan. Men det var väl som den gamla sanningen (som bland annat Maria Gripe skriver om i Hugo och Josefin), ska du vara annorlunda så ska du fanimig vara rejält annorlunda. Inte nästan som alla andra. Tog en rosa t-shirt, gjorde fransar av kortärmarna och satte pärlor på fransarna, strök på ett rött Iron Maiden tryck med djävulen från  Run to the Hills på hela framsidan. Lite stolt över den, det var verkligen inte något för mainstream Svensson. Rosa och fransar var lika med disco och gay men det här funkade. Antingen rejält udda eller likadan. Människan är ett konstigt djur, inte speciellt charmigt på det hela taget.  

På skolgården hade man bergsprängare för kassetter (CD'n fanns inte) och spelade AC/DC Who made Who, Saxon Crusader, Motörhead Iron Fist, Judas Priest the Hellion/Electric eye, Scorpions the Zoo, Accept Restless and wild, Iron Maiden Run to the hills. Coolingarna hängde i rökrutan. Man gick till Pressbyrån och köpte Refreshers (godis). Fanns tyvärr även en snattarperiod där kickar, godis, läsk och batterier till freestyles och bergsprängare var hetast för oss lättviktare medans det tyngre gardet gjorde det för ryktet och ekonomin och gick och tog beställningar i korridorerna på parfym och kläder. Min karriär tog slut snabbt när en kompis åkte dit och jag skärpte mig. Bra.

Nä, nu räcker det väl snart, vi syr ihop kalaset med ännu en historia från högstadiet. Jag hade som tidigare nämnt inhandlat Venom's Welcome to Hell hyfsat tidigt. Efter ett tag så tyckte jag lite högdraget att de inte kunde spela speciellt bra och att det lät aningen skit och hade upptäckt Van Halen (innan 1984 och Jump vill jag fortfarande högdraget poängtera) så jag bytte min vinyl mot Svantes Van Halen Diver Down. Stolt över att jag redan gillade VH och Diver Down (kritiserad skiva som jag tycker är grymt bra) men samtidigt ledsen på mig själv att jag bytte bort Venom. Nu har jag Venom igen sedan länge. Någon ordning får det ändå vara.

En liten knorr till, även stolt över att jag tretton år gammal var på Monsters of Rock på Råsunda i Stockholm 1984. Mötley öppnade och Nikki Sixx for fram som en virvelvind på scenen där dom framförde Shout at the Devil. De levererade och från att vara skeptisk Kiss-älskare som tyckte att Mötley var efterapare så började jag gilla båda. 

Van Halen tog vid och hade nämnda 1984 färsk som en lammunge och hela gänget rockade skiten av Stockholm. Ett av de få banden som kunde leverera glad musik med en sjuhelvetes attityd. Sist och minst var bröderna Young och AC/DC. De hade släppt halvfloppen Flick of the Switch (som jag tycker är snorbra) men live var det inga konstigheter. Det var kanoner i For Those About To Rock, det var kyrkklockor i Hells Bells, det var Back In Black och gamla Bon Scott klassiker. Fantastiskt att varit där.

Nu släcker vi lampan!   

De säger att jag skiter i allt, men det skiter jag i 

            -Magnus Uggla

        

#theawesomemachine #theawesomemachineband #TAM #rnr #rocknroll #hardrock #metal #stoner #doom #stonerrock #fuzz #fuzzrock #oziumrecords #andylarocque #andersallhage #losangeredrecordings #vinyl #centurymedia #kyuss #evil #blacksabbath #robertolaghi #ddrop #oralmajority #ellingtonrecords #peoplelikeyou #uglyornothing #undertheinfluence #soulofathousandyears #kiss #acefrehley #paulstanley #petercriss #rockandrollover #läderlappen #batman #spindelmannen #spiderman #boneym #loveforsale #abba #elvis #jerrywilliams #waidele #magnusuggla #vadskamantalivetavsigför #vittring #denljusnandeframtidärvår #eddiekramer #yngwie #punk #sexpistols #cockie #stevejones #sidvicious #johnnyrotten #nyvåg #astakask #ringhalsbrinner #ksmb #blondie #exploited #ironmaiden #runtothehills #ac/dc #whomadewho #judaspriest #thehellion #electriceye #saxon #crusader #scorpions #thezoo #venom #welcometohell #vanhalen #diverdown #1984 #jump #accept #restlessandwild #rebel #jehovasvittnen #brorsan #svante #motörhead #ironfist #jagskiter #mariagripe #hugoochjosefin #finalbenson #patrickhernandez #robertpalmer #thekids #thepolice #kimwilde #helix #duranduran #mötleycrüe #nikkisixx #forthoseabouttorock #hellsbells #backinblack #youngbrothers #flickoftheswitch #bonscott #neardeathexperience #shannonsdream #swedenrockmagazine #rollingstonemagazine #rocknrollmagazine #rockbladet #rocknytt #loudwire #doomdiscodopedeathandlove #goddamnrare #daredevilrecords #gais