the Awesome blog

THE AWESOME MACHINE KAPITEL FYRTIOFEM White Manna, en favoritskiva och en billig öl (eller kapitel två av En mogen mans tankar: Hamburgare, Hårdrock och burköl) Visst är det förbannat gott med klassisk snabbmat när det är bra gjort. En av favoritburgarna jag ätit är i New Jersey på klassiska White Manna Hackensack som sägs vara uppfinnarna av sliders (småburgare/mackor med diameter på 5 cm) någon gång på första halvan av 1900-talet.  En liten gå-in-korvkiosk om man översätter till svenska klassiker och en minidiner i USA. Stekbord och kock står omringad av ett bardisk-U och vänder miniburgare. Det finns lök, ost, saltgurka, ketchup och senap att välja mellan och ett fluffigt minibröd.  Man beställer många för att bli mätt och det är så basic men läskande gott. Skulle kunna åka till New Jersey en gång till enbart för dom, senast jag var där var på 90-talet. Ibland målar man upp en bild som kan göra både en själv och andra besvikna om man ger för höga förväntningar. Är säker på ...

THE AWESOME MACHINE KAPITEL FYRTIOFYRA Tracks på ett Track MC90 band Kan man krångla till det så är det inte fel. Upptäckte när jag funderade lite kring egna favoritlåtar med the Awesome machine att jag både var motsägelsefull och korrekt i ett föregående kapitel. Att jag föredrar lite "svårare" låtar generellt än tuggummi-låtar. Inte för att vi gjort en enda sådan men mera kommersiellt gångbara låtar även i våran värld. Bullshit och sant. Jag älskar tre minuters mördare. Kan också ha lite svårt för FÖR svåra, flummiga och progressiva historier som svävar ut i onödan. Finns så klart mängder av undantag från Maiden, Pink Floyd, Opeth, the Who, Zeppelin, Dream Theater och otaliga andra. Rime of the ancient mariner eller To tame a land från Iron Maiden är några av mina favoritlåtar alla kategorier.  Vart vill jag komma? Jo, vi hade ett gäng "svåra" låtar som Emotion water, No share, Still got no share Pt 1/2 och Not my war som alla var mellan sju och elva minuter långa...